Packa packa

I mina drömmar och visioner inför det stora äventyret har jag sett mig själv som den frie vagabonden, den slitne hårde mannen från vidderna som likt ensamvargen väljer sina egna vägar och struntar i alla andra. I fantasierna är jag endast bunden till en enkel sliten ryggsäck i vilken jag bär mitt liv. Dygnsgammal skäggstubb och patinerade Levi´s är ytterligare attribut som förstärker klichéen.

Nu ligger en resväska stor nog att rymma en Fiat på golvet i vårt vardagsrum. Buntar av nystrukna, felfria kläder ligger intill den i väntan på att omsorgsfullt packas ner. En del av kläderna visste jag inte ens att jag ägde. Den stora organisatören är naturligtvis Gila, min fru, som tydligen inte ser min drömbild. Hennes 'du ska faktiskt vara borta länge' och 'det kan vara bra att ha' och 'du kommer ju ändå inte att bära några längre sträckor' har obarmhärtigt sopat undan visionernas vägdamm och blottlagt den krassa verkligheten. Jag är självfallet mycket trygg i hennes visdom och givetvis också evigt tacksam.

Men, det är skönt att fantisera! Vad heter månne 'gaffeltruck' på hebreiska?

Pica pica

Det är tidig februarimorgon av det gråmulna, slaskiga slag som får skatorna att tysta sitta och tjura i kala, kalla grenverk. Med ett varmt glas kaffe mellan händerna betraktar jag dem från mitt fönster på tredje våningen utan att egentligen se dem. Snart är det vår och skatorna kommer på nytt att fyllas av livslust, ivriga att bygga vidare på det enorma bo som skymmer min utsikt mot nordväst. Våra instinkter är inte så olika.

Själv missar jag våren i år då jag reser från vinter direkt till, för en nordbo, varmaste sommar. Israeler talar glatt om den sköna våren i Judéen och Galliléen, en känsla jag tyvärr inte har förmåga att känna då vintern där nere närmast kan liknas vid svensk högsommar när den är som bäst. Det har genom åren allt mer fått mig att uppskatta de nordiska årstidernas tydliga skiftningar.

Glaset är tomt och kaffet har gjort sin verkan! Det är dags att börja läsa på inför morgondagens tentamen i Hallsberg! Skatorna sitter kvar.

Egen härd är guld värd

Jag har de senaste veckorna letat boende i Tel Aviv och satte tidigt ut en annons 'room wanted' på craigslist.org. Det ena erbjudandet flottare än det andra har i en strid ström trillat ner i min inkorg. Påfallande många har kommit från 'israeler' på resa i västafrika (läs: Nigeria) som tyckt att jag verkar reko och gärna vill hjälpa mig. Jag uppmanas naturligtvis att skynda mig med att skicka hyran i förskott enligt givna instruktioner, det är ju många som står i kö och de skulle verkligen bli ledsna om chansen gick mig förbi!

Ett av de 'bästa' erbjudanden jag fått innehöll dessutom bilder av lägenheten i fråga. Centralvärme, parkettgolv och öppen spis i vardagsrummet! I Tel Aviv? Nä, jag tror inte det! De stackars skojarna kan ju inte veta att jag har 25 års erfarenhet av israeliska hem!

Nåja, nu har min svåger Roni på plats letat upp en liten lägenhet i centrala Tel Aviv och skakat hand med ägaren, slutet gott allting gott!

'Varför bor han inte hos sin israelfödda frus stora släkt?', kanske någon undrar? Well, that was plan B!

Reseförsäkring

Det är ju litet grand att ordna med innan man försvinner från hemland, fru och barn för att vara borta i 2,5 månader. Min reseförsäkring var den sista pusselbiten som fattades. Var jag månne försäkrad genom skolan eller skulle jag behöva köpa en DYR reseförsäkring med egna studiemedel? Svaret har inte varit givet. Jag ska trots allt resa till ett av världens oroligaste hörn.

I fredags ställde jag frågan till Erik på Länsförsäkringar Bergslagen (skolans försäkringspartner) och idag kom brevbäraren med ett 'Business Travel Insurance Certificate' utställt i mitt namn!

Jag bara älskar människor som Erik! Raka rör, inga hinder, snabbt, trevligt och effektivt! Tack, Erik!

Jag, en bloggare.

Välkommen till min blogg!

Här ska jag rapportera om mina öden och äventyr som oförvägen KY-student på LIA-uppdrag i fjärran land! Min penna är mitt svärd och de tilltänkta offren är de förhoppningsvis intressanta människor jag kommer att möta på min väg mot äventyrens outforskade horisont!

Under månaderna mars t.o.m. maj ska jag arbeta som volontär vid 'the Peres Center For Peace' i Tel Aviv, Israel. Mitt uppdrag: Att med vattenteknologi som socioekonomiskt verktyg främja fred och samarbete mellan människor i konflikt med varandra. Mitt motto: Ingenting är så svårt som det kan verka vara!

Surfa gärna in på denna länk för mer info: http://www.peres-center.org/

Vi hörs!