Fortvivlan och Hopp

En stilla motorvag under minnessirénen, mandag kvall.

(Photo: Nir Alon)

.

Igar kvall kl. 20:00 stod Israel ater stilla under en tyst minut for att hedra sina stupade soldater och civila terroroffer. Det ar en sallsam upplevelse att se det annars sa kaotiska Tel Aviv plotsligt stanna upp och tystna. Man kliver ur bilarna dar man befinner sig, star i begrundan och den hart trafikerade motorvagen Ayalon ter sig under en minut som ett fotografi, en stillbild, knappt en rorelse synes. T.o.m. de vastliga vindarna fran Medelhavet tycks, om an schimärt, tillfalligt mojna vilket forstarker kanslan av dromsk overklighet.

Sjalv stod jag pa Rabin Square, mitt i Tel Aviv, tillsammans med tiotusentals israeler och lyssnade pa tystnaden. Den nastintill elektrifierande, nationalistiska belutsamheten att forsvara landet ar vid ceremonier som denna hogst pataglig och man far en aning om israelernas obevekliga natur. Rememberance Day pagar officiellt till kl. 19:45 ikvall och hela dagen ar tillagnad hedrande minnesceremonier for de 22.570 fallna.

Kl. 19:46 exploderar Israel dock i granslos, ohammad gladjeyra da firandet av Independence Day inleds. Hela Israel ar draperade i blavita flaggor, parader och fyrverkerier gar av stapeln, Israeli Air Force flyger i formationer, vinet flodar over alla braddar och man vill visa de nyligen begratna soldaterna att de inte dog forgaves. 'Denna fest ar mojligt tack vare er!'

For den stora arabiska minoriteten i Israel och pa de ockuperade omradena betyder denna dag dock det rakt motsatta. Har hedrar man minnet av 'al-Naqba' (katastrofen) som asyftar den for palestinierna sa olyckliga utgangen av staten Israels fodelse 1948.

al-Naqba intraffar dock inte forran den 14:e maj eftersom araberna har bestamt dagen efter den gregorianska kalendern till skillnad fran judarna som i allt rituellt foljer den dynamiska judiska kalendern.

Man kan inte lata bli att tanka pa talesattet 'Den enes brod, den andres dod' och man onskar att talesattet istallet skulle kunna lyda 'Allas brod, ingen dod!'

.

(Fotnot: En nationell 'tyst' minut i Israel ackompanjeras av en kraftig entonig sirén.)

En hårresande historia

I torsdags hann jag ocksa med att slinka in till 'min' frisor pa Etzel street, huvudgatan i kvarteret dar jag bor. Jag har varit dar en gang tidigare och resultatet da blev helt okej varfor jag naturligtvis valde att ga dit igen. Min frisor var dock upptagen av en annan kund och jag satte mig talmodigt for att vanta pa min tur med en tidning framfor nasan. Det drog ut pa tiden, man skulle snart stanga och till sist fick jag falla till foga och sätta mig i stolen hos en av hans sysslolosa kollegor.

Denne drog igang med stor fart och entusiasm, berattade att han nyligen flyttat hit fran Uzbekistan och minsann hade hunnit med hela sex manader pa frisorskola. Jag berattade att min duktiga dotter ocksa ar frisor och att hon pluggat i tre ar for sitt diplom, nagot han hade svart att forsta. 'Three years?? Really?! Wow! Long time!'

Jag maste erkanna att frisyren sag ratt bra ut nar jag lamnade den halvdunkla salongen och tankte inte sa mycket mer pa det men nar jag vaknade morgonen darpa holl jag pa att skratta ihjal mig nar jag sag mig sjalv i min lilla spegel! Herregud, jag har inga storre krav och ar val inte sarskilt intresserad av mitt eget har men det finns dock granser. Jag kan inte glida runt i Tel Aviv och se ut som en bandyboll med solglasogon, tankte jag, och cyklade hem till Rinat for att lana hennes trimmer. Lite justeringar har och dar skulle sakert gora susen!

Ja, ni har val redan listat ut att det hela gick till enligt principen 'justering av ojamna bordsben' och att jag slutligen helt enkelt stallde in trimmern pa tre millimeter och korde av alltihop.

Hej, Mr Snagg, MC-hjalmen vantar dar hemma i Sverige! Inget ont som inte har nagot gott med sig!

Triss i professorer

Fran vanster: Prof. Semiat, Prof. Galil och Prof. em. Hagin

I torsdags morse bordade jag taget pa Tel Aviv Ha-hagana stationen for att resa till Haifa och Technion, normalt en resa pa dryga timmen. Vis av erfarenhet tog jag taget som gick en timme tidigare an vad som borde varit nodvandigt, man vet ju aldrig i det har landet, och mina instinkter visade sig fungera alldeles utmarkt. Det 'direkttag' man lovade mig i biljettluckan visade sig under farden innehalla tva byten och restiden forlangdes till ca 1:45. Jag hade m.a.o. en hel kvart till godo nar jag val kom fram till Haifa vilket rackte gott och val for att ta sig med taxi fran stationen till universitetet, allrahelst som israels taxichaufforer konstant verkar vilja leva ut pojkdrommen om att fa kora Formel 1. Sj, Sj gamle vän, du framstar som en vagledande fyrbåk i det internationella tagmorkret! (Trodde aldrig att jag skulle skriva det! :)

Pa universitetet traffade jag sedan forutom min tidigare bekantskap, Prof. Hagin, aven tva av hans kollegor, Prof. Noah Galil och Prof. Raphael Semiat. Dessa tre herrar underholl mig pa allra basta satt i narmare fyra timmar under vilka jag fick veta mycket om hur man tanker sig losa vattenproblematiken i Israel/Palestina/Mellanostern. Man ar har overtygade om att nyckeln stavas 'membran', d.v.s. membran som pa ett relativt billigt satt klarar desalinering av havsvatten och tredjefas-rening av avloppsvatten.

Forskning kring membranteknik pagar for hogtryck (!) under ledning av namnde Prof. Semiat. Att de overhuvudtaget tar sig tid att prata med en vanlig 'kneckedeck' fran Varmland ar grandiost! Efter en sen men mycket god lunch tog vi adjo med loften om aterseende och jag lamnade dessa alskvarda manniskor med nagra mindre forfragningsuppdrag i bagaget. Nu har jag ett utmarkt alibi att ringa eller besoka dem i framtiden!

Val tillbaka i Tel Aviv pa kvallen gick jag glad och uppspelt ut pa en av mina maratonpromenader men det blev dock inte sa mycket 'maraton' den har gangen eftersom ett coverband pa Mike's Place vid strandboulevarden, med magnetisk kraft, obevekligen drog mig in i den rokiga lokalen med hjalp av Deep Purples 'Strange Kind of Woman' pa hog volym! Jag ar ju inte bara student, jag ar manniska ocksa! :)


Las mer om Prof. Noah Galil har:

http://www.ise.technion.ac.il/?catid=%7B8B45380C-7898-4619-B008-816FD3FF6B06%7D

Las mer om Prof. Raphael Semiat har:

http://nano.technion.ac.il/dummy/people/raphaelsemiat.html

Going to Haifa

Baha'i templet i Haifa

I morgon, torsdag, tar jag aterigen taget till Technion i Haifa for att traffa fler professorer vid Water Research Institute. Jag har i dagarna tva pluggat 'Nanotechnology in the Service of Desalination, Remediation and Protection of Water' (puh!) for att inte verka helt korkad om det blir nagra diskussioner kring amnet ifraga. Jag vet ocksa att professorerna ar lite nyfikna pa svensk kvaveavskiljning, fosforatervinning samt metangasproduktion. Som jag sagt i ett tidigare blogginlagg; jag far val 'örja' pa bast det gar!

Haifa ar en mycket vacker stad som klattrar fran Medelhavet uppfor Mount Carmel och utsikten fran toppen ar enorm. Om jag far tid over ska jag besoka Baha'i templet och dess vackra tradgardar, det ar nastan ett maste nar man ar i stan!

.
(Bild: http://www.inspiredpath.com/img/bahai.jpg)

Jeansus Nazareus

Gamla Nationalpark

Den andra dagen for vi upp till Gamla, som forutom att vara mycket historiskt intressant ocksa ar ett stort naturreservat bebott av Griffongamar och stora ornar. Klattringen upp till basta utkiksplats var kravande och modosam men beloningen for slitet var skral. Jag sag inga gamar men daremot seglade tre ornar pa mycket hog hojd. De tedde sig dock sa sma dar uppe att det lika garna kunnat vara sparvar. Naja, utsikten var enastaende och motionen valgorande sa det gjorde inte sa mycket.

Da morgonen i bergen var lite kylig hade jag satt pa mig mina enda till Golan medhavda par jeans, de enda jeans som for ovrigt passar mig nagorlunda utav de jag packade ner i Sverige. Jag har namligen gatt ner ca 5 kg sen jag kom hit beroende pa all fysisk aktivitet som promenader och cykling m.m. Nar jag nu ser aterspeglingen av mig sjalv i Tel Avivs valputsade skyltfonster ser jag bara en vandrande kladhog och jag far snart antingen ata upp mig eller shoppa nytt. MEN, det var inte dit jag ville komma; pa nedvagen fran naturreservatet sprack hela baken upp pa mina jeans, kall bergsluft letade sig genast girigt in i mina byxor och jag kunde bara tacka min lyckliga stjarna for att jag dagen till ara satt pa mig rena, svarta Sloggi. Ska man ga med rumpan bar ska man gora det med stil, tycker jag! Jag behover val knappast namna den oforstallda gladje det hela bringade mina 'kara' svagrar.

Resten av dagen var ett enda langt exhibonerande av mina adlare delar, folk log, barn fnissade och pekade, hundar nosade, viftandes pa svansarna och jag gomde mig sa gott jag kunde bakom mina Velodrom solglasogon. Ett nytt par 'akta' Levi's inkoptes dock senare i Nazaret for ca 400 kr men de maste ha kommit direkt fran tryckpressen eftersom den prestigefyllda Levi's-etiketten baktill efter bara en dag sag ut som ansiktet pa en sondergraten gatflicka fran Quartier Latin i Paris.

Strunt samma, jeansen sitter fint och fyller sin funktion, bokstavligt talat!
.
(Bild: http://www.parks.org.il/ParksENG/company_card.php3?CNumber=508481 )

Bungalow Bills

Bungalowen i Ma'agan
.

Resan till Golanhojderna hade allt att onska och lite till! Vi packade in oss i Ashers bil arla torsdagsmorgon och satte av norrut fran Jerusalem med sikte pa Ma'agan, vart blivande HQ under var vistelse i Galileén och Golan. Ma'agan ar en flott semesterby belagen vid Galileiska sjons absoluta sydspets dar Asher bokat oss en bekvam och onodigt lyxig bungalow med tillhorande grill! For 3-4 ar sedan hade vi bott i talt men vi haller val pa att bli gamla.

Under farden upp gjorde vi en hel del pitstops i olika byar for att proviantera. Det var fisk i ena byn, lammkotletter i den andra och entrecoten i den tredje. Inget tycktes gott nog for Asher och Roni nar de dividerade om 'vet som hade bast kott har eller bast fisk dar' men slutligen hade vi fyllt bilen med mat och dryck for tre dagar och stankskydden bak fick bittert kanna pa asfaltens obevekliga, destruktiva friktionsegenskaper.

Ett av stoppen var staden Beit Shean dar vi passade pa att besoka en av mellanosterns storsta arkeologiska utgravningar av en forntida romersk stad och historiens vingslag var sa kraftiga att jag nastan fick huka mig for att inte bli ikullslagen! I det forntida Beit Shean hade man vattenklosetter medan vi skandinaver fortfarande grymtade runt i djurhudar och slappte lasten dar det foll oss in. Vi har ju dock kommit i kapp och forbi sen dess, gudskelov!

Efter ankomsten till Ma'agan och inkvartering i bungalowen samt efter tre feta fiskar fran grillen tog vi matta och belatna bilen till Hamat Gader, dar 50-gradigt svavelosande vatten bubblar upp ur marken och darfor varit ett populart bad & spa alltsedan Roms glansdagar. Jag lovar; det var en hojdare trots luktupplevelsen!

Forsta dagen av var lilla tripp var snart till anda och vi kunde, fortfarande stinkande av svavel trots ihardigt duschande, mycket nojda sla huvudet i kudden. Nar man bor med Roni och Asher galler det att forsoka somna innan deras sagverk drar igang.

For 3-4 ar sedan, i det dar taltet, gick vi forresten inte och lade oss alls, for vem f-n vill bo i talt egentligen? :)

Golancollage

Utsikt fran var bungalow

Trafikolycka och vantan
Galileiska sjon

Golan Brewery
Manga farliga minfalt
Romerska lamningar

Asher fläskar till!
Jordanfloden
Jordanien-Israel
Lunch!

Hamat Gader Hotsprings
Asher tigger?

Galileiska sjon och Jordanfloden

Galileiska sjon

Den har skylten stod for inte sa

lange sedan alldeles vid strandkanten.

.

Genesarets sjo, Galileiska sjon, Buhayret Tabariyya, Yam Kinneret. Kart barn har manga namn, eller rattare sagt; viktig vattenkalla har manga namn. Galileiska sjon ligger 208 meter under havsytan, ar som langst ca 23 km, som bredast ca 13 km och har en omkrets av ca 54 km. Ytan ar ca 160 kvadratkm och storsta djup ar ca 45 meter vilket gor att man storleksmassigt kan jamfora med sjon Bolmen i Smaland, Sveriges tionde storsta. Det ar m.a.o. ingen storre pöl vi talar om med svenska ogon sett.

Emedan Bolmen forsorjer bl.a. Lund och nagra ytterligare mindre skanska kommuner med vatten, levererar Galileiska sjon ca 50% av vattenbehovet for ungefar 10 milj manniskor och det ar enkelt att forsta vilken enorm betydelse sjon har for regionen. Tillrinningen sker delvis fran underjordiska kallor men huvudsakligen dock fran den viktiga Jordanfloden som vid en jamforelse narmast ar att likna vid Fyrisån vad galler flode.

Soder om sjon utgor floden grans mellan Israel och Jordanien till bada landers fromma. Jordandalen ar mycket bordig, vattnet far dalen att bada i gronska och frodiga fruktodlingar avloser varandra langs flodens vag. Dessvarre ar Jordanfloden kraftigt overexploaterad och den snabbt sjunkande nivan i Galileiska sjon ar ett stort hot infor framtiden. Floden kan pa sina stallen endast liknas vid en gyttjig rannil vilket ocksa innebar allt lagre nivaer i Doda havet langre soderut.

Om inget gors omgaende kommer hela vattensystemet snart att torka ut och man oroar sig for att bristen pa livsviktigt vatten kommer att leda till nasta stora konflikt i regionen. Detta skedde for ovrigt 1967 (sexdagarskriget) da syrierna strop Jordanfloden och konflikten med Israel var ett faktum. Den har gangen kan man inte skylla pa syrierna men torka och krutdurkar ar hur som helst ingen bra kombination! Som man konstaterar i vattenteknologiska kretsar har nere;

'Nar vi lyckas gora dricksvattenproduktion av medelhavsvatten billigare an krig, da har vi natt vart mal. Da finns det inte langre nagon anledning till konflikter med vara grannar!'

Vatten och Fred!

Mot Golanhojderna!

Mina trygga guider, Roni och Asher

Da var det dags for langledigt igen! I morgon intrader den andra helgen i pesach och jag passar pa att aka pa en tripp till Golanhojderna tillsammans med mina svagrar Roni och Asher. Det passar mig utmarkt eftersom jag da far tillfalle att pa nara hall studera landets viktigaste vattenkalla, Genesarets sjo. Roni ska ge mig en lektion i stillestandslinjer och ockuperade omraden och vi ska ta en titt pa den overgivna staden Quneitra (igenom kikare vill saga) som ligger i ingen-mans-land mitt emellan Israel och Syrien alltsedan Oktoberkriget 1973.

Jag raknar med att resan ska ge mig mycket vad galler vattenforutsattningar, krigshistoria, dagens situation och inte minst avkoppling. Om jag nu inte hittar en uppkopplad dator nagonstans pa vagen lar det bli ganska tyst pa bloggen fram till mandag da jag ska vara ater i arbete. Jag hoppas kunna kompensera det med nagra fina historier fran var resa nar jag kommer hem!

Ha det bra, mina vanner! Vi hors snart igen!

Till topps!

Yezz, man!

Min svager Yuval i grillartagen

Jag ar tillbaka i Tel Aviv och jobbet vilket kanns valdigt bra! Helgen i Sderot har pa manga satt varit underbar, avslappnande, social och framfor allt matrik, men ... ganska langtrakig faktiskt. Att sitta och jasa i bekvama utemobler och fa den enda motionen nar man hasar over till matbordet ar inte riktigt min melodi och jag ser nu fram emot att kunna ta mina tvatimmars kvallspromenader langs strandpromenaden i Tel Aviv utan att nagon tycker att jag ar underlig. Ikvall ska jag dessutom besoka jazzklubben 'Shablul' tillsammans med Or, Gilas systerson, och jag ser verkligen fram emot att fa komma i rorelse igen!

Halvdagen pa kontoret (p.g.a. helgen) har annars agnats at finslipningar av diverse forfragningar om ekonomiskt stod till varierande, mycket angelagna vattenprojekt. Fordelen med att forfatta dessa forfragningar ar att man lar sig mycket om de olika projekten och man inser vilken betydelse de har for regionen i termer av teknologi, humanism, valstand och inte minst fred. Dessutom far jag mig en duvning i det engelska spraket som heter duga! Jag hoppas verkligen att jag kan formedla min egen entusiasm 'in english' pa ett satt som attraherar presumtiva bidragsgivare. Det ar alltid lite lattare pa varmlandska!

Annars ar det lite stiltje for narvarande pa jobbfronten da mer an halva Israel tycks ha mellandagsledigt och som jag tidigare uttryckt; Dessa forb.. helger! :)

Nu ska jag packa ihop, cykla hem och parfymera mig infor kvallens jamsession!


Yezz, man!

Fiskdamen

I onsdags lamnade jag centret kl. 13 for att cykla hem, packa ihop smutstvatt och ovriga pinaler for att sedan hoppa pa en buss till Sderot och paskfirandet. Det var i senaste laget och jag manade pa mig sjalv ganska duktigt. Tvatthogen hade vid det har laget vuxit over rimlig storlek och da min ryggsack ar alldeles for liten var jag tvungen att forst besoka den lokale vaskforsaljaren i kvarteret dar jag bor. Efter ett alldeles for snabbt inkop hastade jag hem och fyllde den fula med tillsynes andamalsenliga vaskan med min smutstvatt. Allt var frid och frojd tills jag lyfte den for att ga till busstationen. Ett ljudlig brakande forkunnade att den nyinkopta vaskan var av osedvanligt dalig kvalitet och att den efter bara en halvtimme i min ago sag ut som nagot som hittats pa tippen efter flera ar i glomska. Jag far ibland hora att jag har alldeles for brattom och det ar val bara att halla med.

Det var dock forsent att byta taktik, sista bussen skulle snart avga och jag skyndade vidare mot busstationen med mitt sargade bagage i famnen. En fordel var forstas att sakerhetsvakten dar inte behovde oppna min vaska for att kontrollera innehallet, han bara skakade pa huvudet och viftade mig vidare. Vid bussgaten var trangseln stor, alla ville komma ivag innan det var for sent, och nar chaufforen antligen oppnade bussdorren forsokte ca 70 personer komma ombord samtidigt enligt lagen om de vassa armbagarna. For den som aldrig upplevt ett sadant kaos kan det hela helt sakert verka lite skrammande men for den vane ar det ett helt naturligt beteende har nere.

Varst var en dam som inte bara skrek och knuffades, hon bar ocksa odoren av en bohuslandsk fisketralare med solvarma dack varfor folk mer an garna flyttade pa sig nar hon knuffade sig fram till en frontposition. Jag sag lattad att hon satte sig langt fram samtidigt som jag verkade kunna hamna langt bak i bussen och sa blev det. Trots ett overtal av passagerare forblev av nagon outgrundlig anledning halva mitt dubbelsate ledigt och av en annu outgrundligare anledning sag jag med forfaran hur fiskdamen reste sig fran sin plats langst fram, boxade sig bakat i bussen och satte sig bredvid mig, fortfarande gastande och skrikande. Jag tackade min lyckliga stjarna for de doftfortrangnings-egenskaper jag skaffade mig en gang i tiden som vaktmastare pa Karlstads barhus!

Nar bussen val hade satt sig i rorelse slappnade damen markbart av och vi borjade prata lite latt med varandra. Hon visade sig vara langt mycket trevligare an vad hon gav intryck av och forklarade att hon jobbade i fiskaffar i Tel Aviv (aha!) och att hon nu var pa vag for att fira pasken med sin dotter i Sderot. Att resa gjorde henne alltid nervos (aha!) och hon gjorde det inte garna!

Nar jag sa slutligen klev av bussen i Sderot med avdomnade luktorgan och med en mild smak av skaldjur i munnen hade jag lart mig att man inte ska ha for brattom har i livet, i all synnerhet inte nar man koper vaskor och dommer andra manniskor!

Jag onskade damen trevlig helg, hon gjorde detsamma och vara vagar skildes at! Jag onskar ocksa er dar hemma en Glad Pask!

Oh, Lucky Day!

Noam med pappa Tom

Klockan 3:45 inatt, lokal tid, vacktes jag ur min latta somn av ett efterlangtat telefonsamtal! Ivrig, nyvaken och forvantansfull trevade jag i totalmorkret efter telefonen vilken betedde sig som an blot tval nar jag val fick tag pa den. Efter att ha fangat den for tredje eller fjarde gangen lyckades jag till slut halla fast den och tryckte snabbt in knappen med den grona luren. Gila meddelade trott och mycket lycklig fran andra anden att vi numera kan titulera oss 'mormor' och 'morfar'! Lille Noam foddes strax fore kl. 02:00 pa Karlstad BB utan komplikationer. Min upprymdhet och gladje gjorde det omojligt att somna om och jag borjade genast att fantisera kring kommande ar som relativt ung och leksugen morfar! En ny och efterlangtad fas i livet har inletts och ingen kan vara en lyckligare morfar an jag! :)

Den glada nyheten var absoluta klimax pa ett av de battre dygnen i mitt liv. Tidigare under dagen firade vi pa centret nya friska anslag till det mycket angelagna projektet 'Strawberries for Peace' vilket kommer att skapa forsorjningsmojligheter for fattiga palestinska bonder i annars ofruktsamma omraden pa Vastbanken. Vi skalade i smuttar av vin, at sota kakor och onskade varandra 'Chag Sameach', trevlig helg! Oren sken som sola i Karlstad och vi lamnade kontoret glada for att fira 'pesach' tillsammans med vara familjer!

Senare pa kvallen bankade jag mig framfor Rinats 24-tums datorskarm for att se Farjestad-HV71 direkt pa kanal 5 och utgangen av den matchen gjorde ju inte dagen samre! Farjestad vann en rafflande match med 3-2 i sudden och Rinats grannar torde ha lart sig ett och annat svenskt kraftuttryck under kvallen.

Men dagens under stannar inte vid ovanstaende handelser! Nagonstans i mitten av den andra perioden blev jag obevekligen pamind om att jag glomt att ata ordentligt under dagen och magen borjade att knorra betankligt! En snabb titt i Rinats kylskap gav vid handen att hon tydligen planerat matinkopen till dagen darpa, ty dar fanns ingen hungerlindring att fa! I samma ogonblick som jag stanger kylskapet knackar det pa dorren och tro det eller ej; utanfor star Rinats granne med en jattepizza i kartong, forklarar att hon bestallt for mycket och undrar om vi mojligen vill ha den. 'Of coooooooourse!'

Jag maste ha gjort nagot bra pa sistone!

Jag var dessutom ensam i lagenheten och borjade genast road fantisera om hur jag snabbt at upp hela pizzan och gomde den tomma kartongen under soffan i vardagsrummet. I verkligheten at jag forvisso upp hela pizzan men jag gomde aldrig kartongen! Turligt nog var det en mätt Rinat som kom hem.

Oh, Lucky Day! :)

Pesach

Påskfirande med Gazaremsan i horisonten

I morgon infaller den judiska pasken, 'pesach', och Israel satter nyckeln i dorren och vrider om. Kontoren stanger, butikerna slar igen och den annars sa livliga trafiken dampas till ett minimum. Pesach, eller 'det osyrade brodets hogtid', ar en av de absolut storsta judiska hogtiderna och firas till minnet av uttaget ur Egypten. Hogtiden inleds med 'seder' eller 'paskalammsmaltiden' pa svenska. Syrat brod far ej forekomma ens som minsta smula i judiska hem under pesach och den allmanna stadhysteri som foregar paskfirandet antar darfor maniska former.Jag har mer an en gang hoppat undan for utkastat smutsvatten nar jag promenerat genom granderna i Shchunat Ha-Tikva och manga ar de man som olyckliga (?) sitter i klungor och roker utanfor olkafeerna, utjagade och tillfalligt 'hemlosa'. Begreppet 'varstadning' far sin allra renaste definition har i Israel!

Jag ska for ovrigt fira pasken hos mina svagerskor Michal och Adi med familjer i Sderot, ni vet den dar 'farliga' staden i narheten av Gaza. Jag hoppas verkligen att 'paskraketerna' uteblir och att pasken kan firas utanfor skyddsrummet.

Paskfirandet pagar mer eller mindre t.o.m. onsdag den 15:e men de flitiga kan smita in pa kontoret nagra timmar da och da och jag tanker vara en av dem. Inte for att jag ar sa flitig utan mer for att jag ar i behov av datorn! :) Det kan ocksa vara bra att ha som ursakt for att smita ifran familjens firande en stund och lata kolesterolhalten sjunka till lite mer normala nivaer. Eftersom jag kanner mina svagerskor val vid det har laget vet jag att matintaget kommer att vara av gigantiska proportioner!

Dessutom alskar jag att emellanat pa egen hand anonymt promenera runt i Tel Aviv och hange mig at mina egna tankar och intryck, ostord och fullt lycklig i mitt eget sallskap! Vill man vara for sig sjalv en stund finns inget battre stalle an en kaotisk, folkrik storstad i Mellanostern! En av livets forunderliga paradoxer!

Inte kattpiss!

Rinats marknadsstand i Tel Avivs hamn.

Ni kommer sakert ihag min svagerska Rinat som fyllde ar i fredags och som salde sina konstnarsalster pa Nahalat Benyamin tisdagar och fredagar?! Naval, pa lordagarna flyttar hon affarerna till marknaden i Tel Avivs hamn varfor jag beslutade mig for att cykla dit och gora henne sallskap en del av dagen. Tusentals israeler och andra tar sin tillflykt till hamnen pa lordagarna for att shoppa och ata pa nagon av alla de restauranter som kantar hamnbassangerna. Kommersen ar stor, evenemangen star som spon i backen och det hela ar en enda stor folkfest!

Rinat hade salt mycket bra med mig bakom ryggen under hela eftermiddagen da hon bad mig ta over ruljansen for en stund eftersom allt iskaffe vi druckit i varmen plotsligt gjorde sig pinsamt pamint. ' Eehh, javisst, ehh, vad kostar grejerna?', fragade jag. Efter ungefar 20 sekunders snabbkurs rusade Rinat ivag och dar stod jag och bad till tre religioners gudar att kunderna skulle utebli tills hon kom tillbaka!

Efter ungefar ytterligare 10 sekunder hade jag en skranande kopsugen folkhop framfor mig och eftersom begreppet 'kö' inte existererar vare sig kulturellt eller sprakligt (?) i Israel uppstod ett sedvanligt kaos av fragande, rivande, slitande, sedelviftande och skrikande. Oboy, var tog manniskan vagen? Jag insag att en knapp minut hade forflutit sedan hon forsvann och att det skulle droja laaaange innan hon kom tillbaka. Jag vet ocksa att ingen israel vantar snallt om man ber dem. Gor man det forlorar man en kund. Det var bara att gilla laget, ta ett djupt andetag och borja skrika priser och kafta tillbaka sa det stod harliga till.

Jag packade, tejpade, fick gora om, pratade med fyra samtidigt, tog emot pengar, valte ut kaffet, misslyckades med presentsnoret, skrek priser och kaftade med en aldre argsint dam som tyckte att hennes presentpaket sag ut som om det slapats efter en bil. Nar sa krutroken lagt sig och jag genomsvettig kunde pusta ut behagade Rinat att dyka upp och jag kan svara pa att hon statt gomd bakom knuten och betraktat det hela gapskrattande! (Hon hade dock i arlighetens namn bara varit borta ca 5 min.)

Gapskrattade gjorde hon i allafall nar jag overrackte de 160 shekel (ca 350 kr)hennes kisspaus hade inbringat. Inte kattpiss, va?!

Med fargen av en nykokt hummer efter en dag i solen cyklade jag sa hem till min lilla lya i Ha-Tikva, lyckligt medveten om att jag alltid kan forsorja mig som marknadsnasare om inget annat dyker upp!

Ultimate Peace in The Middle East

Palestinska och israeliska frisbee-barn.

(Foto: Josie Stein, The Peres Center For Peace)

Alla barn spelade iforda vastar med centrets logo pa ryggen.

Pa vag hem fran mitt lyckade besok i Haifa klev jag av taget i norra Tel Aviv for att sedan promenera till den mycket vackra Ha-Yarkon parken belagen i den relativa narheten av tagstationen. Dar hade namligen sportavdelningen pa 'the Peres Center' stallt till med en stor frisbee-tavling for palestinska och israeliska barn och ungdomar under parollen; 'Ultimate Peace in The Middle East'. Jag ville absolut visa mitt stod genom att narvara pa kvallen.

.

Hundratals barn skrek, skrattade och tjoade lyckliga pa arabiska och hebreiska nar de tavlade i mixade lag och det harliga med dessa barn ar att det inte verkar spela nagon roll vilken etnisk tillhorighet man har. Det ar forst nar de blir vuxna som det verkar vara omojligt att umgas och komma overens utanfor den egna etniciteten.

.

Vad gor vi vuxna for fel som later detta handa?

Dr., Professor emeritus Josef Hagin

Dr., Professor emeritus Josef Hagin

I torsdags hade jag den stora aran att fa besoka Technion i Haifa i norra Israel. Technion ar mellanosterns storsta tekniska universitet med ca 10 000 studenter och campus ligger hogt belaget med en storartad vy over staden och Medelhavet. Man kan mojligen jamfora Technion med Chalmers eller KTH. Oren hade ordnat sa att jag skulle fa traffa Dr Professor emeritus Josef Hagin, 89 ar gammal. Han har i hela sitt liv forskat kring och undervisat i Agricultural Engineering, Irrigation and Water Technology. Jag var litet spand infor motet med en sadan auktoritet och hade darfor lagt lite extra tid pa skoputsning, kladval och kamning av haret. Skulle han anda genomskada mina otillrackliga kunskaper i vattenteknologi?

Mina farhagor forsvann snabbare an en glass pa Tel Avivs strander i samma stund jag skakade denne mans hand och jag kan bara konstatera att ytterligare en aldre man har letat sig in i mitt hjarta! (Vad ar det med mig och aldre man egentligen?) :)

Professorn var ett mönster av odmjukt intellekt och vanlighet. Han berattade mycket pedagogiskt om de vattenprojekt man for narvarande var involverade i pa universitetet, han guidade mig runt campus och bjod pa en fantastisk lunch i den exklusiva fakultetsklubbens privata restaurant. Vi promenerade mycket uppfor och nedfor p.g.a. campus topografi och jag hade banne mig problem att halla samma takt som denne vitale 89-aring! Amazing!

Det mest overaskande under dagen var professorns intresse for mina kunskaper i kvaveavskiljning, metangasutvinning och fosfor atervinning. Det visade sig att dessa omraden varit mycket lagprioriterade i Israel och att man nu pa allvar borjat forska i det hela. Israel har ju enorma forforgruvor men har forst nyligen borjat inse att fosfor ar ett icke fornybart amne. Jag berattade hur vi gjorde i Sverige med kvaveavskiljning och fosfor atervinning och jag beskrev hur vi tog till vara metangasen for att nyttja den som uppvarmnings- och fordonsbransle. Professorn blev sa exalterad att han genast ringde sin sekreterare och bokade upp mig for ytterligare en dag senare i april i syftet att fa traffa universitetets denitrifikations- och fosfor forskare! (Hjalp, vad har jag gjort?!)

Jag har Kemiras vattenbibel med mig jamte ett USB-minne med klassens alla rapporter pa och jag far val pa klassiskt maner orera pa sa gott det gar! Jag ska forsoka gora Mikael stolt over mig!

I slutet av dagen tog vi farval, professorn och jag, med forsakringar om ett snart aterseende och det hela overtraffar med rage mina mest fantasifulla forvantningar!

(Anm; Mikael Waltner, handledare pa skolan)

Ja, ma hon leva!

Rinat

Idag fyller min svagerska, tillika Gilas syster Rinat, 52 bast! Hon bor har i Tel Aviv tillsammans med sin son Or och jag bestamde mig darfor med gladje att stanna hemma over helgen istallet for att som vanligt resa utomstads pa matfrieri.

Rinat ar en mycket konstnarlig och rattfram kvinna! Varje tisdag och fredag slar hon upp sitt stand pa gagatan Nahalat Benyamin dar hon tillsammans med hundratalet andra konstnarer saljer sina fargglada skulpturer till hugade turister och andra! Konstnarsmarknaden ar mycket valbesokt och transeln ar stor kring standen. Det prutas och forhandlas, betalas och packas in. Manga torde ha fatt gavor inkopta nagonstans i detta myller av skapande.

Nu visste jag att Rinat har varit lite nere p.g.a. en efterhangsen forkylning och pa Gilas inradan kopte jag darfor en imponerande stor och mycket farggrann blomsterbukett, baxade mig fram till Rinat, klarade strupen och drog i med 'Ja, ma hon leva' pa svenska avslutad med ett rungande fyrfaldigt leve, sa hogt att det ekade mellan vaggarna i granden. Folk stannade upp, undrade sakert vad jag var for en stolle men log och appladerade artigt efter skonsangen! Det ar skont ibland att vara anonym i en storstad i frammande land!

Rinat blev synbarligen mycket glad, sa glad att hon insisterade pa att jag skulle gora om det hela i repris sa att alla som inte uppfattat hyllningen fick en andra chans. Vad gor man inte for sin favoritsvagerska! Sangen upprepades, det fyrfaldiga hurrandet utropades, blommorna overracktes an en gang, alla log, Rinat log med hela ansiktet och jag skankte med ett brett leende en tacksam tanke till Gila. Den kvinnan vet hur en slipsten ska dras!

Ikvall blir det middag pa 'Brewhouse', ett stenkast fran Rinats hem. Dar serveras forutom god mat ocksa mycket god farskol fran ett eget danskbyggt bryggeri, inrymt i sjalva restauranglokalen. Jag kan inte lova att min sjalvpatagna 2,5 ar langa avhallsamhet fran jasta drycker overlever denna kvall, ty pa Brewhouse serverar man den godaste olen i hela Israel! Vi far val se, jag kan ju tydligen sjunga for full hals offentligt utan alkohol innanfor vasten!

Moshav Lachish

Druvodlingar pa Moshav Lachish

Pa toppen av Tel Lachish.
Eitan, 73 till vanster och Yitzhak, 77 till hoger.
Den vackre ynglingen i mitten ar naturligtvis jag!

Om jag ar inaktiv pa bloggen sa betyder det att i verkliga livet rader det rakt motsatta forhallandet. I dagarna tva har jag varit pa resande fot i vattnets tecken, gatt upp tidigt och kommit hem sent och bloggandet far da snallt vanta tills jag har en dator inom rackhall.

.
I onsdags for jag till Qiriyat Gat for att tillbringa ytterligare en dag med Yitzhak Abt, min egen nestor och favoritgubbe. Vi hade ju tidigare tillsammans besokt Lachish R&D Center dar Yitzhak forklarat hur man renar avloppsvatten en andra gang sa att det kan anvandas for bevattning inom jordbruket. Idag var det dags att se hur det praktiskt tillampas i storre skala och tillsammans for vi darfor till Yitzhaks gamle vapendragare Eitan, verksam som druvodlare pa Moshav Lachish som ar ett jordbrukskooperativ strax utanfor stan.

.

Pa Moshav Lachish odlar man 'tablegrapes' pa 12 hektar (120 000 m2). Tablegrapes ar benamningen pa druvor avsedda for att atas i motsats till winegrapes som ar avsedda for jasning och vinframstallning. Pa Lachish stoltserar man med varunamnet 'Taligrapes' vilket ar det mest kanda i hela Israel. I en stor varumarkesundersokning hamnade Tali pa topp-tio-listan tillsammans med Coca-Cola och Carlsberg! Det sager nagot om kvaliteten pa dessa druvor!

.

Alla 12 hektar bevattnas med sekundarrenat avloppsvatten. Man har en stor damm pa markerna som fungerar som recepient for ett narliggande reningsverk och detta vatten renas alltsa ytterligare en gang medelst nanofiltrering, RO och ozon. Jag ska INTE trotta ut er, kara blogglasare, med tekniska detaljer utan kort konstatera att det verkar att fungera utmarkt! Den sekundara reningskapaciteten ar ca 8 m2 per timme vilket racker gott och val da man praktiserar tidigare beskriven droppbevattning av varje vinranka!

.

Orsaken till att man anvander dessa metoder ar ju naturligtvis for att frigora sa mycket farskvatten som mojligt till dricksvattenbehovet. Om man inte gjorde pa detta satt skulle hela 70% av allt farskvatten hamna pa landets akrar och det har man helt enkelt inte rad med.

.

Forutom en mycket intressant vattenteknisk dag fick jag mig ocksa en oforglomlig historielektion. Moshaven ligger i skuggan av Tel Lachish som endast star Jerusalem efter vad galler israelhistorisk betydelse. Eitan visade sig inte bara vara en passionerad druvfarmare, han ar ocksa en utmarkt guide och berattade med inlevelse om alla de historiska handelser 3000 ar tillbaka som agt rum pa platsen. Obetalbart och mycket fascinerande! Googla garna pa 'Tel Lachish' om ni ar historieintresserade!

.

Dagen avslutades med middag pa en vingard i narheten innan jag tog taget hem till Tel Aviv, resande pa en av Yitzhaks pensionarsbiljetter. Jag hoppas att jag blir en pensionar av dessa gubbars kaliber nar jag blir stor!