söndag 5 april 2009

Inte kattpiss!

Rinats marknadsstand i Tel Avivs hamn.


Ni kommer sakert ihag min svagerska Rinat som fyllde ar i fredags och som salde sina konstnarsalster pa Nahalat Benyamin tisdagar och fredagar?! Naval, pa lordagarna flyttar hon affarerna till marknaden i Tel Avivs hamn varfor jag beslutade mig for att cykla dit och gora henne sallskap en del av dagen. Tusentals israeler och andra tar sin tillflykt till hamnen pa lordagarna for att shoppa och ata pa nagon av alla de restauranter som kantar hamnbassangerna. Kommersen ar stor, evenemangen star som spon i backen och det hela ar en enda stor folkfest!

Rinat hade salt mycket bra med mig bakom ryggen under hela eftermiddagen da hon bad mig ta over ruljansen for en stund eftersom allt iskaffe vi druckit i varmen plotsligt gjorde sig pinsamt pamint. ' Eehh, javisst, ehh, vad kostar grejerna?', fragade jag. Efter ungefar 20 sekunders snabbkurs rusade Rinat ivag och dar stod jag och bad till tre religioners gudar att kunderna skulle utebli tills hon kom tillbaka!

Efter ungefar ytterligare 10 sekunder hade jag en skranande kopsugen folkhop framfor mig och eftersom begreppet 'kö' inte existererar vare sig kulturellt eller sprakligt (?) i Israel uppstod ett sedvanligt kaos av fragande, rivande, slitande, sedelviftande och skrikande. Oboy, var tog manniskan vagen? Jag insag att en knapp minut hade forflutit sedan hon forsvann och att det skulle droja laaaange innan hon kom tillbaka. Jag vet ocksa att ingen israel vantar snallt om man ber dem. Gor man det forlorar man en kund. Det var bara att gilla laget, ta ett djupt andetag och borja skrika priser och kafta tillbaka sa det stod harliga till.

Jag packade, tejpade, fick gora om, pratade med fyra samtidigt, tog emot pengar, valte ut kaffet, misslyckades med presentsnoret, skrek priser och kaftade med en aldre argsint dam som tyckte att hennes presentpaket sag ut som om det slapats efter en bil. Nar sa krutroken lagt sig och jag genomsvettig kunde pusta ut behagade Rinat att dyka upp och jag kan svara pa att hon statt gomd bakom knuten och betraktat det hela gapskrattande! (Hon hade dock i arlighetens namn bara varit borta ca 5 min.)

Gapskrattade gjorde hon i allafall nar jag overrackte de 160 shekel (ca 350 kr)hennes kisspaus hade inbringat. Inte kattpiss, va?!

Med fargen av en nykokt hummer efter en dag i solen cyklade jag sa hem till min lilla lya i Ha-Tikva, lyckligt medveten om att jag alltid kan forsorja mig som marknadsnasare om inget annat dyker upp!

1 kommentar:

  1. En ny talang:)se man på snart behöver du inte mig heller;(.

    SvaraRadera