Hem, ljuva hem!

Dotter + Noam = Morfar Christer!

Resan hem till Sverige började kl. 03:00 natten mot torsdag då Asher körde mig till Ben Gurion-flygplatsen utanför Tel Aviv. Jag gled igenom alla säkerhetskontrollerna utan problem men fick lite incheckningsstrul vid Czech Airlines disken då de bestämt hävdade att jag hade fem kilo för mycket i mitt bagage. Då jag med glimten i ögat påpekade att jag gått ned ca fem kilo i kroppsvikt under min tid i Israel och att man därför kunde låta udda vara jämnt, förstörde jag för evigt mina chanser att få en billig lösning på problemet. Humor är tydligen ingen merit när man söker jobb på Czech Airlines.

Efter att ha betalat 150 dollar extra för övervikten (mestadels presenter till lille Noam) släppte man slutligen in mig i utrikesterminalen där jag sittande fick en behövlig timmes halvsömn innan det var dags att borda. Nitton händelselösa och trista timmar samt en halv roman senare, kunde jag mycket trött men lättad äntligen sätta ner mina resdammiga 43:or på fast Karlstadmark. Jag har alltid ansett att den stora nackdelen med att resa är att behöva resa!

Den gångna helgen har naturligtvis ägnats åt familjen och självklart med ett särskilt fokus på mitt lilla barnbarn Noam. Motorcykeln har hunnit få sig ett oljebyte och snart sitter flugor och andra flygfän klistrade på hjälmvisiret. Framtiden är mycket ljus!

Min sista LIA-vecka ägnas för övrigt åt diverse uppföljningar och ytterligare research kring några mindre projekt jag lovat Peres Center att vara fortsatt delaktig i. Jag kan avslöja att jag är erbjuden jobb på centret under förutsättning att jag flyttar permanent till Tel Aviv men jag har meddelat dem att det tyvärr inte är aktuellt för närvarande, jag har trots allt min familj och mitt liv i Sverige just nu. De är dock beredda att vänta några år. (Sorry, Mattias! :)


(Fotnot: Mattias är VD på företaget jag är studietjänstledig ifrån)

...och korven den har två

Idag tog jag bussen upp till Shoresh Hills utanfor Jerusalem for att tillbringa sista dagen i Israel (for den har gangen) tillsammans med Asher och Anat (Gilas syster). Shoresh ligger hogt, har en otrolig milsvid utsikt och man kan tydligt se havet och Tel Aviv ca fem mil vasterut i fjarran. Blot i ogonen har jag nyligen sett den blodroda solen sakta sjunka ner i Medelhavet och Tel Avivs skyskrapor avtecknade sig som darriga silhuetter, langt, langt dar borta i horisonten, nar de effektivt bromsade knippen av dagens sista solstralar.

Tel Aviv. Du skitiga, bullriga, vackra, forfallna, moderna, stinkande, valdoftande, polerade stad! Jag kommer att sakna dina flotta skyskrapor och ruffiga kvarter, dina hogljudda innevanare, din buffliga oartiga attityd och ditt trafikkaos, alla signalhorn, allt gastande och gralande! Jag saknar redan dina strander, din fuktiga saltmattade luft, full av avgaser och lukter av sopor, kryddor, blommor, forruttnelse och parfymer, trangseln i affarer och pa bussar, musiken pa gatorna och tiggarna i skuggan. Dag ut och dag in. Kakafoni! Tel Aviv; du ar en mycket levande stad som ger liv till alla de manniskor av tusen ursprung och fran jordens alla horn som pa gott och ont valt att leva i ditt vilt pulserande hjarta. Du erbjuder liv och tvingar till liv. Jag kommer att sakna dig mycket!

Slutet pa nagot ar ju undantagslost (?) borjan pa nagot nytt och jag kanner redan nu att den kommande resan hem bara ar borjan pa nya aventyr. Jag antar att det ar mitt satt att, atminstone mentalt, fly fran konventioner och tristess. Det fungerar ganska bra! :)

Cirkulation, Utgava 3/09

Idag ar jag som hastigast tillbaka pa kontoret for att framforallt saga hejda och 'pa aterseende' till alla nya vanner jag skaffat mig har. Helgen har tillbringats tillsammans med Gilas foraldrar i Qiriyat Malakhi och det har varit skont att bara koppla av och bli serverad RIKTIG mat! Jag aterkommer med uppfoljningar sa snart alla adjo- och kramkalas ar over. Torsdag morgon kl. 06:00 flyger jag hem!

Till dess vi hors igen vill jag starkt rekommendera nya numret av VA-tidskriften Cirkulation (Nr 3) som utkom den 6:e maj. Tack Erik Winnfors, du har gjort ett mycket bra jobb!

Le'hitra'ot! (Pa aterseende!)

Duken ingen huvudsak

Den palestinska delegationen till konferensen utgjordes av tva man och tre kvinnor fran staden Nablus pa Vastbanken och for kvinnorna var det forsta gangen pa tio ar som de besokte Tel Aviv, trots att det bara ar nagra mil mellan staderna. Det ar inte latt for palestinier att resa over 'grona linjen' och de ar ofta utlamnade at nyckfulla gransvakter, trots giltiga resedokument.

I bussen tillbaka fran studiebesoket i Nazaret horde jag kvinnorna diskutera livligt pa arabiska sinsemellan och i tron att de debatterade vad de sett och lart gav jag mig in i pratet och fragade dem vad de hade for intryck av besoket. Joda, det var ett givande besok men det de diskuterade nu var att de valdigt garna ville ga en shoppingrunda i Tel Aviv nar vi var tillbaka. Tel Avivs stora utbud av boutiqer och affarer lockade, det var ju tio ar sedan de senast var dar. De forklarade att deras manliga kollegor inte hade den minsta lust att shoppa och att de var lite oroliga for att ga ut pa egen hand i det israeliska shoppingmyllret. Shoppingturen verkade ga om intet.

Sa kom det sig att jag efter att chevalereskt ha erbjudit mina eskorttjanster vallade runt tre huvudduksbekladda muslimska kvinnor i ett av Tel Avivs storsta shoppingcenters med 180 butiker, och jag tror inte att Gila kommer att tro sina ogon nar hon laser det har. Nu sitter skagget fast i brevladan, nu lar jag fa folja med henne ocksa ut pa shopping nar jag kommer hem. Vad har jag gjort? :)

Det jag larde mig i butiker, rulltrappor och hissar tillsammans med dessa damer ar att deras huvuddukar inte gor dem det minsta konstiga. De var som vilka kvinnor som helst jag traffat i mitt liv och jag kunde lagga ytterligare en liten irriterande fordom pa sophogen. Skont!

Olivolja pa tapeten

Livliga diskussioner hos Darwashe i Iksal

'Strategic Planning, Marketing and Product Development Workshop, Blended Palestinian-Israeli Olive Oil with Emphasis on Woman Empowerment.' (puh!)

Det ar den korta, koncisa titeln pa den tre dagar langa workshopen/konferensen som i veckan sysselsatte mig och 20 andra deltagare fran Israel, Palestina och San Diego State University (SDSU), USA. Amerikanerna holl i rodret vilket bl.a. innebar femstjarnigt hotell, exklusiv mat och the best of the best. Nar jag lite forsynt fragade mina israeliska medarbetare om det inte var lite val pakostat med tanke pa var relativt spartanska image berattade man for mig att de penningstinna amerikanerna aldrig nojer sig med mindre nar de kommer hit och att de dessutom stod for storre delen av notan. Alright, bara att aka med pa resan alltsa, aven om det sved lite i min svenska modesta sjal.

Workshopens syfte var, i grova drag, att bana vag for israeliska och palestinska olivodlare ivriga pa att lansera en gemensam olivolja i ett uttryck av fredsvilja och, naturligtvis, vinstintressen. Man fokuserade dessutom pa att lyfta fram kvinnor i branschen i ett slags 'kvinnor kan' tema, varfor en hel del av deltagarna var just kvinnor. For mig som svensk ar det ingen nyhet att kvinnor kan lika bra som män, men har nere, framforallt i det muslimska samhallet, kan det nog vara nyttigt att framhalla just detta. Forsta dagens runda-bordet-diskussioner var livliga, hogljudda, intressanta, positiva och kreativa, och det radde inga tvivel om att viljan verkligen fanns pa bada sidor.

Andra dagen for vi med buss norrut till den israel-arabiska byn Iksal utanfor Nazaret for att besoka Darwashe Olivoljepress. Darwashe ar en av de forsta arabiska odlarna som borjat att droppbevattna med nanofiltrerat avloppsvatten och deras skordar har pa kort tid mangdubblats. Palestinierna fran andra sidan grona linjen (gransen) imponerades och nickade gillande. Hindret for den har typen av bevattning ligger pa det religiosa, etiska planet och man kan inte lata bli att dra paralleller med svenska bonders ovilja att anvanda slam fran vara reningsverk, nagot jag har namnt i ett tidigare blogginlagg. Se dar; vi ar inte sa olika trots allt! En mycket lyckad fieldtrip!

Den tredje dagen besokte vi alla den stora Israel AgriTech-mässan har i Tel Aviv som man kan likna vid ELMIA:s motsvarighet i Jonkoping. Mycket maskiner men ocksa mycket fokus pa bevattningssystem och nya taliga grödor.

Sammanfattningsvis tre mycket intressanta och bra dagar aven om jag som projektgrupps-skadad svedaling aldrig blev klok pa hur man forde protokollet. Jag fick dock uppleva en helt annan moteskultur an var egen och den verkar ju ocksa fungera!

Sista sucken

Det ar min sista helg i Tel Aviv. Pa torsdag gor jag officiellt sista dagen pa centret och jag flyttar sedan ut ur lagenheten i Shchunat Ha-Tikva for att bo de sista fem-sex dagarna i Israel hos mina svarforaldrar i Qiriyat Malachi. Jag atervander for en dag till centret mandagen den 11:e men sen ar det slut for den har gangen.

Nasta vecka blir alltsa The Grand Finale pa centret och jag vet redan nu att veckan kommer att bli mycket intressant. Jag ska delta i en internationell tredagarskonferens som the Peres Center haller tillsammans med Fred J. Hansen Institute For World Peace (USA) och man ska dar hitta losningar for att lansera en olivolja som produceras av israeler och palestinier tillsammans. Vi ska bl.a. besoka arabiska olivpressar i norra Israel och som alltid ar bevattningsproblemen en del av fokus. Jag aterkommer naturligtvis och rapporterar om konferensen langre fram!

Torsdag kvall den 14:e ar jag forhoppningsvis hemma i Sverige igen och jag maste erkanna att det ska bli riktigt, riktigt skont att fa komma hem. Tva och en halv manad borta fran Gila och familjen racker gott och val! Mentalt ar klockan installd pa hemfard, nu vill jag hem! :)

Borta bra men Värmland bäst!

En blöt morgon

Klockan 6:15 i torsdags morse tog jag bussen fran Jerusalem dar jag tillbringat min lediga onsdag, for att aka hem till lagenheten i Tel Aviv. Tanken var att duscha, byta klader och ata lite frukost innan jag cyklade till Peres Center. Torsdagen var en klamdag och de allra flesta pa centret hade bestamt sig for att ta ledigt och fira langhelg men jag hade bestamt mig for att jobba och sag fram emot att fa agna nagra timmar i lugn och ro at diverse oavslutade smaarenden. Jag har ju faktiskt bara en vecka kvar pa centret och dagarna gar valdigt fort nu pa slutet kanns det som.

Val hemma satte jag, pigg och rask med nyinkopt frukost i ryggsacken, nyckeln i dorren, vred om och klev in i det bekanta morkret. Jag forstod att nagot var fel strax innan mina sandaler snabbt vattenfylldes, det brukar namligen inte plaska nar man satter ner fotterna innanfor ytterdorren. Jag blundade, holl andan, trevade efter ljusknappen, tande lampan i taket och oppnade ena ogat sakta, sakta, sakta...

Golvet i lagenheten tacktes av ett par centimeter vatten och jag kunde efterhand rakna till tre spindlar, ett tiotal myror och en mindre kackerlacka som alla tycktes ha drunknat i 'katastrofen' och som nu lag och flot ororliga i den stilla lagunen. Jag konstaterade snabbt att det iallafall inte var avloppsvatten det var fragan om, vattnet var bade klart och luktlost (jag vagade dock inte smaka) men jag insag att jag vackert fick stalla in min dag pa centret for att ordna saker och ting till ratta. Det ar ju pa satt och vis ganska bekvamt nar odet bestammer dagordningen.

Nagonstans i bakhuvudets foraningskanaler har jag sett detta handa varfor jag alltid tagit for vana att flytta upp allt lost fran golvet nar jag lamnat lagenheten. Det vill saga; allt utom mina dubbla sovmadrasser av skumgummi som ju kan liknas vid tva stycken 200X80X10 cm stora biltvattsvampar och alla som nagon gang tvattat en bil med tvattsvamp vet ju hur benagna de ar att suga at sig vatten.

Efter ett mycket blött kramkalas med mina madrasser och efter att ha latit dem torka i solen ute pa gatan nagra timmar, under standig overvakning p.g.a. diverse kringstrykande, revirmarkerande djur, kunde jag sa blasa faran over for den har gangen. Jag har annu inte blivit riktigt klok pa hur det kunde ske men har man sett huset jag bor i forstar man att teorierna kan vara manga!

Numer lyfter jag aven upp madrasserna nar jag gar ut! Man behover ju inte ha med sig vattenstudierna i sangen, nagon måtta far det vara!