...och korven den har två

Idag tog jag bussen upp till Shoresh Hills utanfor Jerusalem for att tillbringa sista dagen i Israel (for den har gangen) tillsammans med Asher och Anat (Gilas syster). Shoresh ligger hogt, har en otrolig milsvid utsikt och man kan tydligt se havet och Tel Aviv ca fem mil vasterut i fjarran. Blot i ogonen har jag nyligen sett den blodroda solen sakta sjunka ner i Medelhavet och Tel Avivs skyskrapor avtecknade sig som darriga silhuetter, langt, langt dar borta i horisonten, nar de effektivt bromsade knippen av dagens sista solstralar.

Tel Aviv. Du skitiga, bullriga, vackra, forfallna, moderna, stinkande, valdoftande, polerade stad! Jag kommer att sakna dina flotta skyskrapor och ruffiga kvarter, dina hogljudda innevanare, din buffliga oartiga attityd och ditt trafikkaos, alla signalhorn, allt gastande och gralande! Jag saknar redan dina strander, din fuktiga saltmattade luft, full av avgaser och lukter av sopor, kryddor, blommor, forruttnelse och parfymer, trangseln i affarer och pa bussar, musiken pa gatorna och tiggarna i skuggan. Dag ut och dag in. Kakafoni! Tel Aviv; du ar en mycket levande stad som ger liv till alla de manniskor av tusen ursprung och fran jordens alla horn som pa gott och ont valt att leva i ditt vilt pulserande hjarta. Du erbjuder liv och tvingar till liv. Jag kommer att sakna dig mycket!

Slutet pa nagot ar ju undantagslost (?) borjan pa nagot nytt och jag kanner redan nu att den kommande resan hem bara ar borjan pa nya aventyr. Jag antar att det ar mitt satt att, atminstone mentalt, fly fran konventioner och tristess. Det fungerar ganska bra! :)