Hem, ljuva hem!

Dotter + Noam = Morfar Christer!

Resan hem till Sverige började kl. 03:00 natten mot torsdag då Asher körde mig till Ben Gurion-flygplatsen utanför Tel Aviv. Jag gled igenom alla säkerhetskontrollerna utan problem men fick lite incheckningsstrul vid Czech Airlines disken då de bestämt hävdade att jag hade fem kilo för mycket i mitt bagage. Då jag med glimten i ögat påpekade att jag gått ned ca fem kilo i kroppsvikt under min tid i Israel och att man därför kunde låta udda vara jämnt, förstörde jag för evigt mina chanser att få en billig lösning på problemet. Humor är tydligen ingen merit när man söker jobb på Czech Airlines.

Efter att ha betalat 150 dollar extra för övervikten (mestadels presenter till lille Noam) släppte man slutligen in mig i utrikesterminalen där jag sittande fick en behövlig timmes halvsömn innan det var dags att borda. Nitton händelselösa och trista timmar samt en halv roman senare, kunde jag mycket trött men lättad äntligen sätta ner mina resdammiga 43:or på fast Karlstadmark. Jag har alltid ansett att den stora nackdelen med att resa är att behöva resa!

Den gångna helgen har naturligtvis ägnats åt familjen och självklart med ett särskilt fokus på mitt lilla barnbarn Noam. Motorcykeln har hunnit få sig ett oljebyte och snart sitter flugor och andra flygfän klistrade på hjälmvisiret. Framtiden är mycket ljus!

Min sista LIA-vecka ägnas för övrigt åt diverse uppföljningar och ytterligare research kring några mindre projekt jag lovat Peres Center att vara fortsatt delaktig i. Jag kan avslöja att jag är erbjuden jobb på centret under förutsättning att jag flyttar permanent till Tel Aviv men jag har meddelat dem att det tyvärr inte är aktuellt för närvarande, jag har trots allt min familj och mitt liv i Sverige just nu. De är dock beredda att vänta några år. (Sorry, Mattias! :)


(Fotnot: Mattias är VD på företaget jag är studietjänstledig ifrån)