En blöt morgon

Klockan 6:15 i torsdags morse tog jag bussen fran Jerusalem dar jag tillbringat min lediga onsdag, for att aka hem till lagenheten i Tel Aviv. Tanken var att duscha, byta klader och ata lite frukost innan jag cyklade till Peres Center. Torsdagen var en klamdag och de allra flesta pa centret hade bestamt sig for att ta ledigt och fira langhelg men jag hade bestamt mig for att jobba och sag fram emot att fa agna nagra timmar i lugn och ro at diverse oavslutade smaarenden. Jag har ju faktiskt bara en vecka kvar pa centret och dagarna gar valdigt fort nu pa slutet kanns det som.

Val hemma satte jag, pigg och rask med nyinkopt frukost i ryggsacken, nyckeln i dorren, vred om och klev in i det bekanta morkret. Jag forstod att nagot var fel strax innan mina sandaler snabbt vattenfylldes, det brukar namligen inte plaska nar man satter ner fotterna innanfor ytterdorren. Jag blundade, holl andan, trevade efter ljusknappen, tande lampan i taket och oppnade ena ogat sakta, sakta, sakta...

Golvet i lagenheten tacktes av ett par centimeter vatten och jag kunde efterhand rakna till tre spindlar, ett tiotal myror och en mindre kackerlacka som alla tycktes ha drunknat i 'katastrofen' och som nu lag och flot ororliga i den stilla lagunen. Jag konstaterade snabbt att det iallafall inte var avloppsvatten det var fragan om, vattnet var bade klart och luktlost (jag vagade dock inte smaka) men jag insag att jag vackert fick stalla in min dag pa centret for att ordna saker och ting till ratta. Det ar ju pa satt och vis ganska bekvamt nar odet bestammer dagordningen.

Nagonstans i bakhuvudets foraningskanaler har jag sett detta handa varfor jag alltid tagit for vana att flytta upp allt lost fran golvet nar jag lamnat lagenheten. Det vill saga; allt utom mina dubbla sovmadrasser av skumgummi som ju kan liknas vid tva stycken 200X80X10 cm stora biltvattsvampar och alla som nagon gang tvattat en bil med tvattsvamp vet ju hur benagna de ar att suga at sig vatten.

Efter ett mycket blött kramkalas med mina madrasser och efter att ha latit dem torka i solen ute pa gatan nagra timmar, under standig overvakning p.g.a. diverse kringstrykande, revirmarkerande djur, kunde jag sa blasa faran over for den har gangen. Jag har annu inte blivit riktigt klok pa hur det kunde ske men har man sett huset jag bor i forstar man att teorierna kan vara manga!

Numer lyfter jag aven upp madrasserna nar jag gar ut! Man behover ju inte ha med sig vattenstudierna i sangen, nagon måtta far det vara!