Fiskdamen

I onsdags lamnade jag centret kl. 13 for att cykla hem, packa ihop smutstvatt och ovriga pinaler for att sedan hoppa pa en buss till Sderot och paskfirandet. Det var i senaste laget och jag manade pa mig sjalv ganska duktigt. Tvatthogen hade vid det har laget vuxit over rimlig storlek och da min ryggsack ar alldeles for liten var jag tvungen att forst besoka den lokale vaskforsaljaren i kvarteret dar jag bor. Efter ett alldeles for snabbt inkop hastade jag hem och fyllde den fula med tillsynes andamalsenliga vaskan med min smutstvatt. Allt var frid och frojd tills jag lyfte den for att ga till busstationen. Ett ljudlig brakande forkunnade att den nyinkopta vaskan var av osedvanligt dalig kvalitet och att den efter bara en halvtimme i min ago sag ut som nagot som hittats pa tippen efter flera ar i glomska. Jag far ibland hora att jag har alldeles for brattom och det ar val bara att halla med.

Det var dock forsent att byta taktik, sista bussen skulle snart avga och jag skyndade vidare mot busstationen med mitt sargade bagage i famnen. En fordel var forstas att sakerhetsvakten dar inte behovde oppna min vaska for att kontrollera innehallet, han bara skakade pa huvudet och viftade mig vidare. Vid bussgaten var trangseln stor, alla ville komma ivag innan det var for sent, och nar chaufforen antligen oppnade bussdorren forsokte ca 70 personer komma ombord samtidigt enligt lagen om de vassa armbagarna. For den som aldrig upplevt ett sadant kaos kan det hela helt sakert verka lite skrammande men for den vane ar det ett helt naturligt beteende har nere.

Varst var en dam som inte bara skrek och knuffades, hon bar ocksa odoren av en bohuslandsk fisketralare med solvarma dack varfor folk mer an garna flyttade pa sig nar hon knuffade sig fram till en frontposition. Jag sag lattad att hon satte sig langt fram samtidigt som jag verkade kunna hamna langt bak i bussen och sa blev det. Trots ett overtal av passagerare forblev av nagon outgrundlig anledning halva mitt dubbelsate ledigt och av en annu outgrundligare anledning sag jag med forfaran hur fiskdamen reste sig fran sin plats langst fram, boxade sig bakat i bussen och satte sig bredvid mig, fortfarande gastande och skrikande. Jag tackade min lyckliga stjarna for de doftfortrangnings-egenskaper jag skaffade mig en gang i tiden som vaktmastare pa Karlstads barhus!

Nar bussen val hade satt sig i rorelse slappnade damen markbart av och vi borjade prata lite latt med varandra. Hon visade sig vara langt mycket trevligare an vad hon gav intryck av och forklarade att hon jobbade i fiskaffar i Tel Aviv (aha!) och att hon nu var pa vag for att fira pasken med sin dotter i Sderot. Att resa gjorde henne alltid nervos (aha!) och hon gjorde det inte garna!

Nar jag sa slutligen klev av bussen i Sderot med avdomnade luktorgan och med en mild smak av skaldjur i munnen hade jag lart mig att man inte ska ha for brattom har i livet, i all synnerhet inte nar man koper vaskor och dommer andra manniskor!

Jag onskade damen trevlig helg, hon gjorde detsamma och vara vagar skildes at! Jag onskar ocksa er dar hemma en Glad Pask!