Pica pica

Det är tidig februarimorgon av det gråmulna, slaskiga slag som får skatorna att tysta sitta och tjura i kala, kalla grenverk. Med ett varmt glas kaffe mellan händerna betraktar jag dem från mitt fönster på tredje våningen utan att egentligen se dem. Snart är det vår och skatorna kommer på nytt att fyllas av livslust, ivriga att bygga vidare på det enorma bo som skymmer min utsikt mot nordväst. Våra instinkter är inte så olika.

Själv missar jag våren i år då jag reser från vinter direkt till, för en nordbo, varmaste sommar. Israeler talar glatt om den sköna våren i Judéen och Galliléen, en känsla jag tyvärr inte har förmåga att känna då vintern där nere närmast kan liknas vid svensk högsommar när den är som bäst. Det har genom åren allt mer fått mig att uppskatta de nordiska årstidernas tydliga skiftningar.

Glaset är tomt och kaffet har gjort sin verkan! Det är dags att börja läsa på inför morgondagens tentamen i Hallsberg! Skatorna sitter kvar.