Vatten och Fred

tisdag 28 april 2009

Fortvivlan och Hopp

En stilla motorvag under minnessirénen, mandag kvall.

(Photo: Nir Alon)

Igar kvall kl. 20:00 stod Israel ater stilla under en tyst minut for att hedra sina stupade soldater och civila terroroffer. Det ar en sallsam upplevelse att se det annars sa kaotiska Tel Aviv plotsligt stanna upp och tystna. Man kliver ur bilarna dar man befinner sig, star i begrundan och den hart trafikerade motorvagen Ayalon ter sig under en minut som ett fotografi, en stillbild, knappt en rorelse synes. T.o.m. de vastliga vindarna fran Medelhavet tycks, om an schimärt, tillfalligt mojna vilket forstarker kanslan av dromsk overklighet.

Sjalv stod jag pa Rabin Square, mitt i Tel Aviv, tillsammans med tiotusentals israeler och lyssnade pa tystnaden. Den nastintill elektrifierande, nationalistiska belutsamheten att forsvara landet ar vid ceremonier som denna hogst pataglig och man far en aning om israelernas obevekliga natur. Rememberance Day pagar officiellt till kl. 19:45 ikvall och hela dagen ar tillagnad hedrande minnesceremonier for de 22.570 fallna.

Kl. 19:46 exploderar Israel dock i granslos, ohammad gladjeyra da firandet av Independence Day inleds. Hela Israel ar draperade i blavita flaggor, parader och fyrverkerier gar av stapeln, Israeli Air Force flyger i formationer, vinet flodar over alla braddar och man vill visa de nyligen begratna soldaterna att de inte dog forgaves. 'Denna fest ar mojligt tack vare er!'

For den stora arabiska minoriteten i Israel och pa de ockuperade omradena betyder denna dag dock det rakt motsatta. Har hedrar man minnet av 'al-Naqba' (katastrofen) som asyftar den for palestinierna sa olyckliga utgangen av staten Israels fodelse 1948.

al-Naqba intraffar dock inte forran den 14:e maj eftersom araberna har bestamt dagen efter den gregorianska kalendern till skillnad fran judarna som i allt rituellt foljer den dynamiska judiska kalendern.

Man kan inte lata bli att tanka pa talesattet 'Den enes brod, den andres dod' och man onskar att talesattet istallet skulle kunna lyda 'Allas brod, ingen dod!'

(Fotnot: En nationell 'tyst' minut i Israel ackompanjeras av en kraftig entonig sirén.)

lördag 25 april 2009

En hårresande historia

I torsdags hann jag ocksa med att slinka in till 'min' frisor pa Etzel street, huvudgatan i kvarteret dar jag bor. Jag har varit dar en gang tidigare och resultatet da blev helt okej varfor jag naturligtvis valde att ga dit igen. Min frisor var dock upptagen av en annan kund och jag satte mig talmodigt for att vanta pa min tur med en tidning framfor nasan. Det drog ut pa tiden, man skulle snart stanga och till sist fick jag falla till foga och sätta mig i stolen hos en av hans sysslolosa kollegor.

Denne drog igang med stor fart och entusiasm, berattade att han nyligen flyttat hit fran Uzbekistan och minsann hade hunnit med hela sex manader pa frisorskola. Jag berattade att min duktiga dotter ocksa ar frisor och att hon pluggat i tre ar for sitt diplom, nagot han hade svart att forsta. 'Three years?? Really?! Wow! Long time!'

Jag maste erkanna att frisyren sag ratt bra ut nar jag lamnade den halvdunkla salongen och tankte inte sa mycket mer pa det men nar jag vaknade morgonen darpa holl jag pa att skratta ihjal mig nar jag sag mig sjalv i min lilla spegel! Herregud, jag har inga storre krav och ar val inte sarskilt intresserad av mitt eget har men det finns dock granser. Jag kan inte glida runt i Tel Aviv och se ut som en bandyboll med solglasogon, tankte jag, och cyklade hem till Rinat for att lana hennes trimmer. Lite justeringar har och dar skulle sakert gora susen!

Ja, ni har val redan listat ut att det hela gick till enligt principen 'justering av ojamna bordsben' och att jag slutligen helt enkelt stallde in trimmern pa tre millimeter och korde av alltihop.

Hej, Mr Snagg, MC-hjalmen vantar dar hemma i Sverige! Inget ont som inte har nagot gott med sig!

Triss i professorer

Fran vanster: Prof. Semiat, Prof. Galil och Prof. em. Hagin

I torsdags morse bordade jag taget pa Tel Aviv Ha-hagana stationen for att resa till Haifa och Technion, normalt en resa pa dryga timmen. Vis av erfarenhet tog jag taget som gick en timme tidigare an vad som borde varit nodvandigt, man vet ju aldrig i det har landet, och mina instinkter visade sig fungera alldeles utmarkt. Det 'direkttag' man lovade mig i biljettluckan visade sig under farden innehalla tva byten och restiden forlangdes till ca 1:45. Jag hade m.a.o. en hel kvart till godo nar jag val kom fram till Haifa vilket rackte gott och val for att ta sig med taxi fran stationen till universitetet, allrahelst som israels taxichaufforer konstant verkar vilja leva ut pojkdrommen om att fa kora Formel 1. Sj, Sj gamle vän, du framstar som en vagledande fyrbåk i det internationella tagmorkret! (Trodde aldrig att jag skulle skriva det! :)

Pa universitetet traffade jag sedan forutom min tidigare bekantskap, Prof. Hagin, aven tva av hans kollegor, Prof. Noah Galil och Prof. Raphael Semiat. Dessa tre herrar underholl mig pa allra basta satt i narmare fyra timmar under vilka jag fick veta mycket om hur man tanker sig losa vattenproblematiken i Israel/Palestina/Mellanostern. Man ar har overtygade om att nyckeln stavas 'membran', d.v.s. membran som pa ett relativt billigt satt klarar desalinering av havsvatten och tredjefas-rening av avloppsvatten.

Forskning kring membranteknik pagar for hogtryck (!) under ledning av namnde Prof. Semiat. Att de overhuvudtaget tar sig tid att prata med en vanlig 'kneckedeck' fran Varmland ar grandiost! Efter en sen men mycket god lunch tog vi adjo med loften om aterseende och jag lamnade dessa alskvarda manniskor med nagra mindre forfragningsuppdrag i bagaget. Nu har jag ett utmarkt alibi att ringa eller besoka dem i framtiden!

Val tillbaka i Tel Aviv pa kvallen gick jag glad och uppspelt ut pa en av mina maratonpromenader men det blev dock inte sa mycket 'maraton' den har gangen eftersom ett coverband pa Mike's Place vid strandboulevarden, med magnetisk kraft, obevekligen drog mig in i den rokiga lokalen med hjalp av Deep Purples 'Strange Kind of Woman' pa hog volym! Jag ar ju inte bara student, jag ar manniska ocksa! :)

Las mer om Prof. Noah Galil har:

http://www.ise.technion.ac.il/?catid=%7B8B45380C-7898-4619-B008-816FD3FF6B06%7D

Las mer om Prof. Raphael Semiat har:

http://nano.technion.ac.il/dummy/people/raphaelsemiat.html

onsdag 22 april 2009

Going to Haifa

Baha'i templet i Haifa

I morgon, torsdag, tar jag aterigen taget till Technion i Haifa for att traffa fler professorer vid Water Research Institute. Jag har i dagarna tva pluggat 'Nanotechnology in the Service of Desalination, Remediation and Protection of Water' (puh!) for att inte verka helt korkad om det blir nagra diskussioner kring amnet ifraga. Jag vet ocksa att professorerna ar lite nyfikna pa svensk kvaveavskiljning, fosforatervinning samt metangasproduktion. Som jag sagt i ett tidigare blogginlagg; jag far val 'örja' pa bast det gar!

Haifa ar en mycket vacker stad som klattrar fran Medelhavet uppfor Mount Carmel och utsikten fran toppen ar enorm. Om jag far tid over ska jag besoka Baha'i templet och dess vackra tradgardar, det ar nastan ett maste nar man ar i stan!

.
(Bild: http://www.inspiredpath.com/img/bahai.jpg)

tisdag 21 april 2009

Jeansus Nazareus

Gamla Nationalpark

Den andra dagen for vi upp till Gamla, som forutom att vara mycket historiskt intressant ocksa ar ett stort naturreservat bebott av Griffongamar och stora ornar. Klattringen upp till basta utkiksplats var kravande och modosam men beloningen for slitet var skral. Jag sag inga gamar men daremot seglade tre ornar pa mycket hog hojd. De tedde sig dock sa sma dar uppe att det lika garna kunnat vara sparvar. Naja, utsikten var enastaende och motionen valgorande sa det gjorde inte sa mycket.

Da morgonen i bergen var lite kylig hade jag satt pa mig mina enda till Golan medhavda par jeans, de enda jeans som for ovrigt passar mig nagorlunda utav de jag packade ner i Sverige. Jag har namligen gatt ner ca 5 kg sen jag kom hit beroende pa all fysisk aktivitet som promenader och cykling m.m. Nar jag nu ser aterspeglingen av mig sjalv i Tel Avivs valputsade skyltfonster ser jag bara en vandrande kladhog och jag far snart antingen ata upp mig eller shoppa nytt. MEN, det var inte dit jag ville komma; pa nedvagen fran naturreservatet sprack hela baken upp pa mina jeans, kall bergsluft letade sig genast girigt in i mina byxor och jag kunde bara tacka min lyckliga stjarna for att jag dagen till ara satt pa mig rena, svarta Sloggi. Ska man ga med rumpan bar ska man gora det med stil, tycker jag! Jag behover val knappast namna den oforstallda gladje det hela bringade mina 'kara' svagrar.

Resten av dagen var ett enda langt exhibonerande av mina adlare delar, folk log, barn fnissade och pekade, hundar nosade, viftandes pa svansarna och jag gomde mig sa gott jag kunde bakom mina Velodrom solglasogon. Ett nytt par 'akta' Levi's inkoptes dock senare i Nazaret for ca 400 kr men de maste ha kommit direkt fran tryckpressen eftersom den prestigefyllda Levi's-etiketten baktill efter bara en dag sag ut som ansiktet pa en sondergraten gatflicka fran Quartier Latin i Paris.

Strunt samma, jeansen sitter fint och fyller sin funktion, bokstavligt talat!
.
(Bild: http://www.parks.org.il/ParksENG/company_card.php3?CNumber=508481 )

Bungalow Bills

Bungalowen i Ma'agan
.

Resan till Golanhojderna hade allt att onska och lite till! Vi packade in oss i Ashers bil arla torsdagsmorgon och satte av norrut fran Jerusalem med sikte pa Ma'agan, vart blivande HQ under var vistelse i Galileén och Golan. Ma'agan ar en flott semesterby belagen vid Galileiska sjons absoluta sydspets dar Asher bokat oss en bekvam och onodigt lyxig bungalow med tillhorande grill! For 3-4 ar sedan hade vi bott i talt men vi haller val pa att bli gamla.

Under farden upp gjorde vi en hel del pitstops i olika byar for att proviantera. Det var fisk i ena byn, lammkotletter i den andra och entrecoten i den tredje. Inget tycktes gott nog for Asher och Roni nar de dividerade om 'vet som hade bast kott har eller bast fisk dar' men slutligen hade vi fyllt bilen med mat och dryck for tre dagar och stankskydden bak fick bittert kanna pa asfaltens obevekliga, destruktiva friktionsegenskaper.

Ett av stoppen var staden Beit Shean dar vi passade pa att besoka en av mellanosterns storsta arkeologiska utgravningar av en forntida romersk stad och historiens vingslag var sa kraftiga att jag nastan fick huka mig for att inte bli ikullslagen! I det forntida Beit Shean hade man vattenklosetter medan vi skandinaver fortfarande grymtade runt i djurhudar och slappte lasten dar det foll oss in. Vi har ju dock kommit i kapp och forbi sen dess, gudskelov!

Efter ankomsten till Ma'agan och inkvartering i bungalowen samt efter tre feta fiskar fran grillen tog vi matta och belatna bilen till Hamat Gader, dar 50-gradigt svavelosande vatten bubblar upp ur marken och darfor varit ett populart bad & spa alltsedan Roms glansdagar. Jag lovar; det var en hojdare trots luktupplevelsen!

Forsta dagen av var lilla tripp var snart till anda och vi kunde, fortfarande stinkande av svavel trots ihardigt duschande, mycket nojda sla huvudet i kudden. Nar man bor med Roni och Asher galler det att forsoka somna innan deras sagverk drar igang.

For 3-4 ar sedan, i det dar taltet, gick vi forresten inte och lade oss alls, for vem f-n vill bo i talt egentligen? :)