En hårresande historia

I torsdags hann jag ocksa med att slinka in till 'min' frisor pa Etzel street, huvudgatan i kvarteret dar jag bor. Jag har varit dar en gang tidigare och resultatet da blev helt okej varfor jag naturligtvis valde att ga dit igen. Min frisor var dock upptagen av en annan kund och jag satte mig talmodigt for att vanta pa min tur med en tidning framfor nasan. Det drog ut pa tiden, man skulle snart stanga och till sist fick jag falla till foga och sätta mig i stolen hos en av hans sysslolosa kollegor.

Denne drog igang med stor fart och entusiasm, berattade att han nyligen flyttat hit fran Uzbekistan och minsann hade hunnit med hela sex manader pa frisorskola. Jag berattade att min duktiga dotter ocksa ar frisor och att hon pluggat i tre ar for sitt diplom, nagot han hade svart att forsta. 'Three years?? Really?! Wow! Long time!'

Jag maste erkanna att frisyren sag ratt bra ut nar jag lamnade den halvdunkla salongen och tankte inte sa mycket mer pa det men nar jag vaknade morgonen darpa holl jag pa att skratta ihjal mig nar jag sag mig sjalv i min lilla spegel! Herregud, jag har inga storre krav och ar val inte sarskilt intresserad av mitt eget har men det finns dock granser. Jag kan inte glida runt i Tel Aviv och se ut som en bandyboll med solglasogon, tankte jag, och cyklade hem till Rinat for att lana hennes trimmer. Lite justeringar har och dar skulle sakert gora susen!

Ja, ni har val redan listat ut att det hela gick till enligt principen 'justering av ojamna bordsben' och att jag slutligen helt enkelt stallde in trimmern pa tre millimeter och korde av alltihop.

Hej, Mr Snagg, MC-hjalmen vantar dar hemma i Sverige! Inget ont som inte har nagot gott med sig!