'Wherever I lay my hat, that's my home', lyder en strof ur en kand sang av Paul Young. Min NIKE-keps ligger nagonstans i det morka inre av ovan avbildad stenhog, tillika mitt tillfalliga hem i Tel Aviv, och aven om standarden ar lag och sprickorna i vaggen ar sa vida att rattor stora som feta taxar kan ta sig in, ar det anda hit jag langtar efter en intensiv helg med Gilas familj. Paul har ratt; ett hem ar inte nagot materiellt, 'hem' ar overvagande ett mentalt begrepp.
Manga varnade mig med forfaran i rosten for att bo i Shchunat Ha-Tikva. Fattigdom, slum, kriminalitet, smuts och forfall var belackarnas ordval for att beskriva kvarteren. Jag inser nu efter snart fyra veckor 'in the hood' att dessa kritiker aldrig har varit har, de vet inte vad de pratar om. Manniskorna har ar forvisso oftast fattiga men ocksa pafallande hela, rena, stolta, vackra och artiga!
Det ar sa skont med insiktsfulla erfarenheter som denna och forhoppningsvis kan jag sjalv bli mindre fordomsfull efter min tid har, ty fordomar har vi alla inom oss vare sig vi vill eller erkanner att sa ar fallet.
Snart ligger dock kepsen hemma pa Pihlgrensgatan i Karlstad och kanske ar det latt att som tillfallig betraktare vara storsint och romantisk. Jag behover aldrig kanna den uppgivenhet som kanske nagra av de fattigaste i kvarteren kanner.
Var jag mojligen en aning fordomsfull nu?
Du och din KEPS ska ligga här hos mig:)))).
SvaraRaderaMen det såg rett charmig inte så smutsig.
Nu ska jag ta en dusch och sova ny vecka,nya äventyr.älskar dig till och med alltid+++++.
Gam ani ohev otach! Meeeod!
SvaraRadera