Shalom, det ar jag som ar Chris!

I vaster sjunker solen sakta ned i i ett lugnt medelhav. Optiska fenomen i atmosfaren far den att se ofantlig ut och jag onskar att jag kunde folja forloppet fran en plats pa stranden men jag har nyss lamnat kontorshuset och klivit ut pa den minst sagt decibelstinna boulevarden utanfor. Jag har gjort min forsta dag pa 'the Peres Center For Peace' och jag langtar redan efter nasta!

Om det ligger nagon sanning i det faktum att forsta intrycket ar bestaende sa vet jag redan nu att min tid har pa centret kommer att bli mycket bra! Trevliga, avslappnade och informella manniskor har halsat mig valkommen till deras arbetsplats och jag marker att de verkligen vill att jag ska trivas. Jag ska gora allt for att de ska trivas med mig! Jag tror jag lade en god grund idag da jag berattade for kontorets kvinnor hur Gila och jag traffade varandra (en romantisk historia ur verkligheten) och deras tindrande ogon sa mig att jag blivit deras van for livet! :) En pratglad varmlanning gar hem i alla varldsdelar.

Under eftermiddagen satt jag sedan tillsammans med avdelningens direktor, Mr Oren Blonder, och skissade planer for vad jag skulle kunna tankas vilja gora under mitt 'internship'. Centret star infor bistra tider p.g.a. krisande varldsekonomi och det marker man naturligtvis av ganska snart nar man lever pa insamlade medel och bidrag. Nyckeln till att overleva krisen ar enligt Oren att finna nya intressanta unika vattenprojekt och 'salja' in dessa hos bidragsgivare over hela varlden. Han tror att jag kan bidra med en hel del i den processen och jag hoppas innerligt att han har ratt.

Vidare har jag att se fram emot konferenser om vattnets framtid i mellanostern samt traffar med professorer och vetenskapsman fran 'Technion' (israels motsvarighet till Chalmers) samt fran 'the Weizman Institute', ett israeliskt vetenskapscenter med varldsrenomme'. Joda, jag undrar sjalv ibland vad jag har gett mig in pa egentligen! MEN, bara korta stunder! Vad har jag att forlora?

Jag onskar att svensk press nagon gang kunde lyfta fram de oerhort engagerade israeler och palestinier som i det 'tysta' jobbar hart for att forsonas och forandra den radande politiska situationen. Allt ar inte elande, det finns hopp! Stod hoppet istallet for att ta avstand fran den ena eller andra parten!

Med denna brinnande agitation tar jag nu liksom solen farval av dagen och ser nyfiket fram emot nasta!

Layla Tov!